Ånglokens Historia


Güten Morgen!

Då var det en ny dag och ett nytt ånglok. Skall vi fortsätta på vår lilla serie? Nu har vi ångat fram till Amerikas troligen viktigaste ånglok. Loket började byggas 1836 av Henry R. Campbell och hete ”American type locomotive”. Dessa lok var av typen 4-4-0. Dom var väldigt framgångsrika och blev arbetshästen för det växande Amerika. Dom drog allt ifrån järn och trä till post och passagerare. Men Campbells lok hade ett stort problem. Han hade gjort ramen och drivstagen för stela och då hade loken problem i kurvorna för dom spårade lätt ur. Men trots dessa problem var Campbells lok överlägsna alla Baldwin Locomotive Works lok när det kom till dragkraft. Campbells kunde dra tåg på 410 ton i 24 km/h på platt mark. Det kanske verkar som långsamt mätt med dagens standard, men detta var ett rekord på 1800-talet. Men Campbell var inte ensam. Ett företag vid namn Eastwick and Harrison byggde också ett 4-4-0. Deras lok, vid namn ”Hercules”, var mycket bättre än Campbells när det kom till de skarpa kurvorna. Ledhjulens boogie var separerat från lokets ram. Hercules var ”ledat” så ledhjulen kunde åka före i en kurva så loket inte fastnade och spårade ut. Denna lösningen var väldigt bra. Men Hercules hade ett problem, det hade inte bra grepp på rälsen.
Trots 4-4-0 var ett väldigt bra lok tog det några år innan det ko i produktion.  Innan dom gick i produktion ändrades deras design lite. Man förlängde ångpannan, ökade drivhjulens diameter och ökade fyrboxens yta. Dessa ändringar gjorde loken mera kraftfulla. Men under 1850-talet började man öka avståndet mellan axlarna på drivhjulen, och även hjulaxlarna mellan ledhjulen. Även mellan tenders axlar ökade man avståndet. Dessa ändringar gjorde att loken fick högre värme- och ångproduktion, vilken översatt betydde högre dragkraft. Nu hade loken det utseende som dom skulle bli igenkända igenom. Loken nådde stor framgång under många år tills de till slut ersattes av de stora 4-6-0.

4-6-0 loken var steget större än 4-4-0. Men inte så mycket mer kraftfulla. Men dom hade en liten (eller egentligen riktig stor) nackdel. Dom hade en liten fyrbox, som gjorde att ångproduktionen var låg. Eftersom dessa lok inte hade några följehjul så kunde dom inte ha en för stor fyrbox. Detta ledde till att bl.a. 4-6-2 Pacific kom på scenen. Men det är en annan historia. Och detta är allt från idag.

Adios!
MVH Johannes


En väldigt fin avbildning av ett 4-4-0 American type locomotive


Ett 4-6-0 lok som för tillfället tar en rast 🙂

Annonser

En tanke på “Ånglokens Historia

Uttryck dina tankar :)

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s